Att vara hunduppfödare

 

Jag har länge tänkt knåpa ihop mina tankar om att vara hunduppfödare och hur jag hamnade i detta. Jag skriver rakt och precis ur hjärtat och tänker inte "glorifiera" på något vis. Jag har dock velat att det skall gå en tid, att jag skall ha fött upp några kullar, vart med om lite mer och kännt mig mer hemma i denna titeln "hunduppfödare". Man är i och för sig uppfödare vare sig man fött upp en eller flera valpkullar det skall man inte glömma. Men ju fler år det går och ju fler kullar man haft, ju fler hundar man träffar så sjunker vissa saker in mer och mer, varför man håller på och vad som känns viktigt och vad som gör att just jag älskar detta och månar om denna rasen!

Varför ligger då detta med uppfödning av rasrena hundar så varmt om hjärtat hos mig?
Jag börjar med att punkta det i tre punkter utan inbördes ordning.

* Jag älskar rasen Engelsk Springer Spaniel
* Jag vill vara med och förvalta rasen till kommande generationer så även de får njuta av dessa underbara hundar.
* Jag vill föda upp hundar som är friska, välmående och enligt rasens standard.

Att bedriva seriös avel är väl inget man bara ”ramlar in på”. Det är ett stort ansvar - mot rasen - mot valpköparen - mot andra uppfödare och mot diverse institutioner...  Man är hela tiden mån om att göra allt rätt, att följa Svenska Kennelklubbens och följa rasklubbens rekommendationer, vi ska förutom det även följa Jordbruksverkets övergripande regler när det gäller att handha och föda upp djur och när vi sedan säljer valpar lyder vi uppfödare under Konsumentköplagen med allt vad det innebär... Med andra ord försöker man hela tiden vara uppdaterad med senaste nytt, nya regler, nya rekomendationer och nya avtal som kommer med jämna mellanrum.

Som uppfödare av rashundar drivs man väl ofta av något "lite mer" än gemene hundägare. Man drivs och brinner för att föra den ras man älskar så framåt, bevara och förbättra, bekämpa och förebygga – skulle man kunna säga.  
Ett gammalt talesätt säger "den perfekta hunden aldrig funnits och aldrig kommer att finnas"
Det är sant men det är ändå det man drivs av att föda upp en hund som är "perfekt för oss" liksom. Vad är då en perfekt hund? Ja för mig har den bla en god exteriör, den är frisk och välmående och har rasens karaktäristiska temperament och egenskaper.

Men det "totalt perfekte hunden" den kommer väl aldrig som ordspråket säger att finnas... Men man strävar efter att komma så nära idealet för våran ras. Där får man inte heller glömma (spec för de som inte vet så mycket eller ens inte vill vara insatta i ämnet med rasavel) att alla raser har OLIKA ideal, jag pratar förstås om den Engelska Springer Spanielns ideal.:-) Vad är då idealhunden som jag skriver om, jo man kan säga den beskrivs i rasens standard, om den kan ni läsa under rasbeskrivningen här på hemsidan. Seadn spelar förstås tycke och smak in en del det det även finns "olika typer" och olika "linjer" inom en ras. Går jag in djupar i dette orkar nog ingen läsa mer, men vill man diskutera mer eller bara prata om rasen så går det bra att ringa mig så kan vi tala mer om detta.

Att leva med intresset för avel och hunduppfödning gör att mycket annat hamnar lite vid sidan av hundintresset.
Jobbet kanske inte är så viktigt som det är för någon annan, släktträffar och födelsedagar får ofta stryka på foten – hundarna kanske inte kan vara med eller lämnas. Att åka på en utlandsresa eller weekend som andra bara huvudstupa kan dra i väg på, det kräver ibland månader av förberedelser…
Familjen och hundarna kommer först, är det valpning eller parning på gång så måste oftast allt annat ställas in eller hamna i andra hand.

 För en uppfödare är det ju i och för sig inte ett problem med det som jag räknade upp för det vi gör är ju något vi som sagt brinner för och engagerar oss djupt i.

Vi som föder upp hundar älskar och månar om våra hundar precis lika mycket som alla andra hundägare älskar sina dyrgripar, vi månar nog lite extra om dem till och med eftersom engagemanget även ger stor kunskap och hundöga. Man måste ju måna lite extra om dem, då ens hundar som oftast när man är uppfödare går i avel. Att ha en valpkull på en tik kräver att hon är i god kondition. Det är i och för sig vår skylldighet vare sig vi är uppfödare eller vanlig hundägare eller tävlingmänniska att ge hundarna den förutsättningen. Samt att för att driva med hundavel krävs att hundarna är i topp form och är friska och sunda. Att bedriva avel på en hund med sjukdom eller funktionshinder, ett otypiskt beteende (agressivitet/rädslor) eller med annan åkomma är dessutom förbjudet enl både Svenska Kennel Klubben och Jordbruksverket som vi lyder under som jag skrev tidigare.
 
Uppfödarna sinsemellan har ett stort kontakt nät, för det är inte så att vi sitter på våra egna kammare och filosoferar… Nej – för att lyckas inom hunduppfödandet krävs samarbete och med många uppfödarvänner har man kontakt med dagligdags. Speciellt enkelt är det ju numera då sociala medier är så populärt! Vi är inte konkurrenter vi är snarare kollegor – det är hos andra uppfödare man får råd och stöd och uppmuntrande när man kanske behöver det. En annan fascinerande sak är att man aldrig heller är full lärd, man lär sig något nytt om inte varje dag så i alla fall var och varannan...

Att vara uppfödare innebär även att ta tunga beslut att inse att en så trevlig och lovande hund kanske inte lämpade sig för avel att inse sina egna hundars fel och brister för att på så sätt kunna komma framåt i sin uppfödning.
Vi omger oss ofta med många hundar och ju fler hundar man har desto fler saker kan man även råka ut för... Så är det när man har levande varelser omkring sig, det kan tillstöta problem, sjukdommar eller olycksfall.
Det är sådant som kan ta hårt på ens kraft och energi... Man bearbetar det på olika sätt och bara för vi kanske råkar ut för det oftare än den som bara har en hund så betyder inte det att vi tar lättare på det... Varje sorg är olika och varje sorg är jobbig...

Man får också stå ut med okunniga människor som lägger sig i vad man håller på med, man får stå ut med att då och då bli i fråga satt av vänner eller arbetskollegor som tycker man är underlig och man får ibland stå ut med rykten om hur och vad man gjort. Det värsta att bli utsatt för är de folk som inte tror att uppfödare älskar sina hundar precis som den som har sin en och enda hund - det gör ont.
Det är baksidan - men framsidan den är så mycket bättre!

Varför håller man då på, varför fortsätter man.... Ja dels kärleken till rasen och hundarna. Man har väldigt mycket kul med likasinnande, man lär sig en massa nytt hela tiden och man träffar och har träffat massor av underbara människor, människor som betyder mycket för en och människor som blivit ens bästa vänner.
Ser framemot att träffa fler underbara hundar och hundmänniskor genom min uppfödarbana!

 

to be continued...

 Maria Herbertsson
kennel Windcraft, mars-13

 

 


 

    

 

 

 

 

 

 

 

 

Kennel Windcraft 

English springer spaniels      
breeding - loving - caring -      

n