_________________________________________________________________________

 

Fjällvandring 2009

Vi provade på något nytt i sommar tillsammans med hundarna. Att fjällvandra!

Kan definitivt rekommendera och kommer definitivt att göra om detta, hundarnas glädje att vara få med och ”att få arbeta”, känslan av frihet och den mäktiga naturen. Allt detta gör att jag bara längtar tillbaka till Femundsmarka* trots att det var en hel del mygg på sina ställen…

 


På väg mot fjället!


Vi tog med hundarna och begav oss till norska Elgå som ligger precis vis sjön Femunden, ca sex mil ifrån Idre. Där ifrån bokstavligt talat tog vi vårt ”pick och pack” och gick. Med 14 kg på ryggen för min del, 21 kg för Conny, 5 kg för Hero och ca 3 kg för Whoopees del så bar det av mot ”Revlingssjöarna” och ”Store Svuku” som var några av våra mål efter vägen.



Paus på en av fjälltopparna, dag 1.


 

 

Hero och Whoopee hade alltså sina egna ryggsäckar, s.k. klövjeväskor. Då de fick bära sin egen mat och sina tillhörigheter, så som varma täcken, regntäcken, handduk, sax och kam osv.  
Jag hade börjat med att vänja dem hemma med dem på ryggen, med olika vikt i när vi gick på dagliga promenader.

 


Whoopee efter första dagens etapp, med regntäcke som skydd mot myggen.


Revlingssjöarna, matlagning över spritkök.


Första dagen gick vi ganska långt, 1, 1 mil tills vi nådde Revlingssjöarna där vi slog läger första natten. Mycket mygg vad det eftersom vi inte ännu var uppe på kalfjället.
Hundarna hade lätta regntäcken på sig som skydd mot myggen och precis som vi fick de bli ”myggsprayade”. Ganska trötta var de och vi när vi kom fram, det tar på krafterna att bära och att va ”på tur”. Dagen efter spenderade vi sjöarna för att pröva fiskelyckan, de som var lyckligast var nog fisken (om det nu fanns någon… ) för ingen fisk fick vi på kroken…
Hundarna passade på att vila upp sig inför nästa etapp på 9 km som vi på började på eftermiddagen, nämligen mot kalfjället och ”Store Svuku”.


Voffsen och jag i tältets förgård.

 

Vi mellanlandade (denna gång för en våffla) som vi även gjorde första dagen vid Svukurisets Fjällstation. Där kunde man köpa mat, förfriskningar och glass…

Vi var förundrade, hade ingen aning om att det kunde vara så bekvämt att fjällvandra…

Så vi beslöt oss för att det är de som ”fuskar” när de fjällvandrar bor på fjällstation… ;-)

Vi såg och träffade glada, trevliga norrmän med små ryggsäckar ibland, (de s.k. Fuskarna) många såg rent utsagt förvånade ut när vi kom med våra gigantiska packningar med tält, hundar med väskor och hela faderullan…


Friskt gott vatten i fjällbäckarna.

 

 

Så till höjdpunkten bokstavligt talat – Store Svuku, vi slog läger mitt på kalfjället nedanför fjälltoppen som vi dagen efter skulle ”bestiga”. Det var en av de där mäktiga stundarna på vandringen, när man känner hur liten man är i världen…
Hundarna älskade detta, inte en mygga på kalfjället och att få springa fritt…
Då, då återfanns orken som tröt lite på vandringen från sjöarna… Då tog Hero nämligen alla tillfällen han kunde att stanna och kissa, nosa på något viktigt eller bara att krångla lite, medan Whoopee bara lunkade på som en fyrhjulsdriven jeep ungefär. Både Whoopee & Hero somnande senare vid tältet som  ”slagna hjältar”.

 

Upp på Store Svuku tidigt på morgonen där på, ingen packning bara lite lätt med matsäck och extra kläder. Hero och Whoopee undersökte fjället, dofterna och annat spännande, vi undersökte möjligheten att komma upp snabbt innan det skulle mulna på.

                                                                      På väg uppåt..

Vi hann upp på toppen innan molnen och regnet kom, så den storslagna vyn utöver Femunden och Femundsmarka fick vi se innan det var dags att gå nedåt…nästan på sätt och vis jobbigare än att gå uppför då stenar osv. var lite halt efter regnskuren.


På "Svukuens" topp!

 

 


Magnifik utsikt från "Store Svukuen"

När vi väl var nere vid vårt ”base-camp” visade sig solen igen och det blev en varm och härlig dag! Tur att den där fjällstationen fanns i alla fall… Det smakade gott med en kall öl när vi nådde fram till den, innan vi traskade vidare igen mot nästa mål på vandringen!

 

Ja detta var lite om vår vandrings tur på fjället med hundarna. Något som jag som skrivet förut kan rekommendera starkt till Er som är nyfikna på friluftsliv eller redan är s.k. friluftsmänniskor!

 

 

 

* Femundsmarka är ett fjällområde i norska Hedmark Fylke precis vid gränsen mot svenska Härjedalen samt Dalarna. Regionen är cirka 50 kilometer lång och 30 kilometer bred och ligger öster om sjön Femunden. Topparna i området når en höjd av upp till cirka 1 400 meter över havet. Sedan 1977 är den största delen av området skyddat som Femundsmarka nationalpark.


 

 


Vår tripp avslutades på Club Show i Högbo Bruk! 
 

Några tips på vad man kan behöva i utrustningsväg till hunden:

 

Klövjeväska (Om man vill att hunden skall bära)   
- Sax
- Kam/Borse
- Tjockare täcke (För kalla nätter/om hunden blivit nedkyld på något sätt.)
- Regntäcke (mot regn givetvis och mot mygg)
- Myggspray (jag använde en spray från Apoteket som var doftfri)
- Foder, beräkna något mer än vanligt då hunden både går långt i besvärlig terräng och kanske även bär väskor.
- Ihoppfällbar mat-/vattenskål
- Handduk
- Första förband 
- Extra koppel

(Allt detta bar mina hundar själva i sina väskor.)

** Vad man sedan behöver i packning till sig själv för vandringen är ju ett helt annat kapitel, det finns många bra tips och råd på internet. **


Lite nyttig information om klövjeväskor & hund!


Hero med klövjeväskor på!



Varför klövjeväskor?
Hundar tycker om att ha en uppgift/ett "jobb". Att bära klövjeväska är bara en av många möjligheter till "jobb". Om matte/husse/familjen gillar att gå & vandra i skog & mark -

långpromenader, dagsturer, eller längre veckovandringar
- varför inte lära hunden bära klövjeväska?
Rätt passform, rätt använd och rätt packad ger klövjeväskan både koncentrations-, konditions- & styrketräning. Hunden kan vara väldigt stolt över "sitt jobb" och det ger även hunden självförtroende. Beroende på hundens storlek kan den göra verklig nytta genom att själv bära sin egen mat & tillbehör m m på långvandringar/fjällturer.

 

När kan man börja med klövjeväska?

Man rekommenderar allmänt att hunden bör vara minst 1 år för att börja lära sej bära på allvar. Yngre hundar kan dock börja vänjas vid att ha en klövjeväska på, korta stunder utan tyngd i. Givetvis ska man ta den hänsyn till hundens ålder/växtfas/ras som krävs.
 
Det ska vara roligt att bära - inte förorsaka smärta.Hunden ska givetvis vara frisk, pigg & i gott allmäntillstånd. För att bära på allvar, t ex i samband med långvandringar eller veckoturer, rekommenderar man att hunden faktiskt är röntgadså man är säker på dess AD/HD status. En hund med artros eller andra kända ledproblem bör förstås inte bära klövjeväska. En hund  belastar (utan packning) ca 60-66 % av sin kroppsvikt på frambenen.


Hur börjar man?

När man provat ut en klövjeväska som passar till hunden, börjar man med att låta hunden ha den på kortare turer i koppel. Några hundar "rycker på axlarna" o traskar glatt på, en del blir som fastfrusna - "jag kan ju inte röra mej med den här sk*ten på ryggen" -, och någon kan få panik och försöka springa "ifrån" väskan - därav koppel på, tills hunden är van & trygg med väskan.
Korta turer för att det är en ny upplevelse för hunden och den kan bli väldigt trött - inte minst mentalt. Man använder ingen, eller så gott som ingen, packning de första övnings gångerna.
Däremot kan man fylla ut packväskorna med t ex ihopskrynklat tidningspapper eller en uppblåst plastpåse så väskornas storlek fylls ut & hunden vänjer sej vid att "något" hänger ut från dess sidor. Vissa hundar blir konfunderade innan de vant sej vid att de plötsligt
törnar i eller skrapar emot t ex dörröppningen hemma, grenar i skogen o s v
på grund av väskorna, att väskan kan "skramla" när man ruskar på sej,
men de brukar relativt snabbt vänja sej vid att väskan finns där och tar lite extra plats. 


Hur mycket kan hunden bära?

Egentligen helt avgörande hundens ålder/storlek/vikt/kondition, men det finns i alla fall några riktlinjer.

Efter att hunden vant sej vid väskan är det lämpligt att låta hunden börja bära ca 10 % av sin egen normala kroppsvikt. Sakta ökar man på både vikten i klövjeväskorna och längden på turerna allteftersom man tränar.Tyngden av packningen ska vara jämt fördelad
mellan de båda packväskorna. Superviktigt!
Många väger ofta upp t ex ris/sand eller vatten
i två påsar/petflaskor till träningen med klövjeväskan, då vet man med säkerhet att tyngden verkligen är jämt fördelad.
 
Vid vandringar;
Består packningen av flera olika delar ska den största tyngden ligga i packväskornas främre del (alltså åt hundens huvud till). När man plockar ur eller lägger till något i väskorna
får man komma ihåg att  packa om så tyngden verkligen är jämt fördelad mellan de båda väskorna. 
Den vanligaste max-riktlinjen är att en vuxen, frisk & vältränad hund
kan bära upp till 1/3 av sin normala vikt utan problem. Några källor säger upp till 1/2 av hundens normal-vikt. Men, återigen, ta hänsyn till hundens ras, kroppskonstitution, och kondition.